Hur ser din inredialog ut? Du vet den där där du pratar med dig själv i dina tankar? Är du snäll mot dig själv? Visar du dig uppskattning? Är du varsam? Eller är du den där hårdaste domaren av alla domare som finns? Talar du om att du inte är good enough? Talar du till dig på samma sätt som du talar till en älskad vän eller ett älskat barn, eller talar du till dig själv som mobbarna som fanns på skolgården och mobbade andra när du var liten? Finns du där och håller om dig själv när det stormar runt dig? Försäkrar du dig själv att det är ok det som sker just nu?
Jag kan bara skriva utifrån mig själv och jag vet med mig att jag behöver på att öva mer än någonsin på att vara snäll mot mig själv. Inte låta mobbarna styra och ställa. Det har de gjort tillräckligt länge. Jag vet att jag måste stänga dem ute och börja stå upp för mig själv. Den som faktiskt är jag. Urkärnan i mig. Egentligen VET jag att jag är good enough, förmodligen mer än så (brukar ju vara det när man springer in i den berömda men ack så förhatliga väggen) Jag vet att jag måste börja lyssna på de där orden som folk faktiskt säger till mig, de som talar om på olika sätt att det jag gör är bra, det är ok. JAG är ok.
Jag vet inte hur många gånger raderna från psalmen nedan rullats upp i mitt inre den senaste tiden.
Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du…
Jag försöker tänka på dem, för de stämmer så väl. Men det sitter en tagg och en liten djävul på min axel som talar om att det är fel och det har den gjort i 40 års tid. Men nu… nu får det vara slut med det, djävulen ska bort. För jag ÄR värdefull. Jag ÄR viktig här och nu. Jag ÄR älskad för min egen skull och preciss, ingen annan är som Jag. Det är inte för inte som jag sytt min egen tröja och tryckt upp #FUCKJANTE på den. Från och med nu ska jag stå upp för mig själv. Jag ska vara den som är jag även om det känns lite förvirrande.
livingbyerika.com 