När allt snurrar

Det har nu gått 8 månader sedan livet visade mig karusellernas baksida. Ni vet när det bara snurrar. Det snurrar så pass att du mår illa bara av tanken på åkturen. Det är bara det att den här åkturen kan du inte hoppa av bara så där, för åkturen är livet. Berg och dalbanan har plötsligt börjat loopa i loopen, farten eskalerar och du börjar känna att shit, jag kan inte hålla balansen längre, det här var inte roligt. Du har liksom klamrat dig fast under lång tid. Eller ja, så känns det. Du som brukade ha kontrollen har plötsligt inte alls någon kontroll. På någonting. Du vet inte ens hur du tagit dig till den plats du är, du vet bara att du är där och då. Kanske kippar du efter andan. Kanske är du som förstenad. Du kan inte göra någonting. Kanske kan du inte ens ta dig upp ur sängen. Det enda du där och då kan göra är att försöka andas, låta eventuella tårar bara rinna. Du känner att du inte är värd någonting…

Jag pratar inte om lejonen på Savannen som jagar dig, precis som det gjort i alla tider. Nä, idag är inte faran lejonet eller björnen. Idag är det våra tankar om oss själva som är vårt största hot. Det är de som aktiverar vårt fight, fligth or freeze-respons, dvs på svenska vår kamp eller flyk-respons. Det som fått människan att överleva i årtusenden. Eller Stress kort och gott.

Vad är då stress? Jo, stressen vi idag upplevs när vi inte har balans mellan det vi utsätts för och hur vi kan hantera det hela. När vi upplever kraven blir för stora i förhållande till hur vi kan hantera dem är en orsak som får det hela att tippa över. MEN det kan vara precis tvärt om också. Om vi får för lågt ställda krav på oss blir vi också stressade för att vi har för stora kunskaper. Sedan har vi kontrollen också. När vi känner att vi har möjlighet att kontrollera våra uppgifter ja, då är vi i balans, rubbas detta då kan vi också uppleva stress. Inom psykologin pratar man om krav-kontroll modellen.

Stress är nödvändigt för vår överlevnad, det är en naturlig reaktion som finns nedärvt sedan vi blev människor. Det hänger med i den så kallade reptil-hjärnan. Det är som sagt hur vi reagerar och agerar på stressorerna vi möter i vardagen som avgör vem av oss som blir mer eller mindre stressade. Stress i sig är inte en sjukdom, det är när vi utsatts för långvarig stress utan tillräcklig återhämtning vi hamnar i sjukdomstillstånden utmattningssyndrom eller Post traumatisk stress tex. Det jag upplever som stressande kanske inte är det som stressar dig och tvärt om. Det som avgör är våra tidigare erfarenheter och vår personlighet. Det finns dock gemensamma nämnare som vi alla kan uppleva stressande och det är när det är mycket på jobb, skola eller det händer massor av saker i privatlivet som vi inte kan kontrollera.

Stressorer tänker du. Vad är det? Det kan vara psykiska eller kognitiva som hot om våld tex. Det kan vara fysiska som om du blir svårt sjuk eller för all del även höga ljud. Eller det kan vara sociala. Antingen att du har för mycket aktiviteter med vänner eller kanske har du inte några vänner alls. Det man kan se är gemensamt för dessa tre områden är att de skapar stress inom oss då amygdala (reptil-hjärnan) uppfattar detta som ett hot och alltså sätter igång en stress reaktion för att försöka lösa situationen. Kroppen försöker undanröja faran för att hitta balans.

Under dessa 8 månader som gått har jag skata men säkert hittat tillbaka till ett nytt jag, för det är så att vi måste förändra vårt liv för att komma igen. Acceptera och förändra. Det som denna gång orsakade mitt fall var saker som stod utanför min makt att påverka, jag kunde bara hoppas att det skulle ändras annars hade jag fått utarbeta en annan plan. Nu behövde inte plan B sjösättas i detta nu utan för tillfället så kan jag jobba vidare på den väg jag styrde in på. En hel del förändringar har gjorts och jag känner att kontrollen finns. Kanske är det så att även du behöver hitta mer kontroll över livet för att vardagen ska fungera mer smärtfritt och enkelt? Om så är fallet, ja då har jag en liten gåva till dig.

Du hittar den här!

Varsågod och trevlig helg!

Namaste!

Hållbarhet

Hållbarhet. Vad väcker det ordet hos dig?
Är hållbarhet bara något som vi ska tänka på när vi bygger, konsumerar, tillagar mat etc?

För mig handlar hållbarhet om så mycket. Visst ska vi vara rädda om naturen och våra saker. Vi bör inte köpa bara för köpandets skull, vi bör tänka ett varv till.
MEN hållbarhet i det här fallet handlar om oss själva. Hur tar vi hand om oss själva så att vi lever hållbart. Är ditt liv hållbart idag? Har du energi över till det som du egentligen vill eller har du bara energi till ditt jobb som du egentligen kanske inte trivs med så där super. Visst det är ett jobb, men det är inte alls så som du hade hoppats på. Det är mer slit än frid. Du lever mer för att jobba än att jobba så du kan leva?

Hållbarhet i livet handlar för mig om att äta gott, inte överdriva åt något håll. Sova på regelbunden basis. Ta pauser lite nu och då och inte bara ånga på. (Det är något jag personligen måste öva mig på när jag jobbar med mitt mugglarjobb.) Det handlar om att stanna upp och reflektera. Lyssna på naturen. Leka. Slappna av. Använda mig av eteriska oljor. Yoga. Reiki. Läsa böcker. Utveckla mig själv. Njuta. Sy. Sticka. Virka. Umgås med de jag håller av. Planera. Ha ett schema som visar på när var och hur, det gör att sammanhangen känns begrigpliga och hanterbara. Det gör att allt inte känns övermäktigt. Jag kan landa och jag får helt plötsligt så mycket mer tid över till annat.

Tacksamhet

Tacksamhet, är du tacksam? Kan du se saker att vara tacksam över även i dina mörkaste stunder? Visste du att tacksamhet är något som gör att vi människor känner mer glädje i våra liv, att känslan av tacksamhet hjälper oss känna oss mindre deprimerade och får oss att känna mer glädje och ja, tacksamhet för vår omgivning. Vi blir friskare och vi känner mer samhörighet till andra när vi uttrycker tacksamhet. Men vad är du tacksam över? Det kan vara något du varit med om tidigare i livet, det kan vara något som sker här och nu och det kan vara något som sker i framtiden genom att du helt enkelt manifesterar och ser framför dig hur något ska ske.

Utövar du daglig tacksamhet? Själv försöker jag göra det. Minst 3 meningar där jag beskriver vad jag är tacksam över men oftast blir det fem meningar. Det kan vara allt från det lilla till det stora. Och när jag glömmer av att reflektera över tacksamhet så märker jag av det direkt inom mig. Nu är det så att jag flera gånger per dag kan stanna av och känna tacksamhet över små små saker. Spar dem inom mig och skriver ned dem. Men det har inte alltid varit så utan detta började jag för snart 17 år sedan när jag var inne i min första utmattning. Periodvis ska jag tillägga för när jag känt mig tillfreds med livet har jag liksom inte alltid prioriterat skrivandet. Men för snart 3 år sedan började jag regelbundet göra detta igen. Jag kan inte säga att det varit enkelt för vissa dagar är det svårt att hitta det där lilla att vara tacksam över, då kan det stå, idag är jag tacksam över att den här dagen snart är över och det blir en ny imorgon. Andra dagar är det hur lätt som helst och jag skulle kunna skriva flera sidor om saker jag är tacksam över.

Nedan här kan du se en liten film om fördelar med att känna tacksamhet. Vill du läsa artiklar om detta så söker du på gratitude pubmed och du får upp en hel del.

Inre dialog

Hur ser din inredialog ut? Du vet den där där du pratar med dig själv i dina tankar? Är du snäll mot dig själv? Visar du dig uppskattning? Är du varsam? Eller är du den där hårdaste domaren av alla domare som finns? Talar du om att du inte är good enough? Talar du till dig på samma sätt som du talar till en älskad vän eller ett älskat barn, eller talar du till dig själv som mobbarna som fanns på skolgården och mobbade andra när du var liten? Finns du där och håller om dig själv när det stormar runt dig? Försäkrar du dig själv att det är ok det som sker just nu?

Jag kan bara skriva utifrån mig själv och jag vet med mig att jag behöver på att öva mer än någonsin på att vara snäll mot mig själv. Inte låta mobbarna styra och ställa. Det har de gjort tillräckligt länge. Jag vet att jag måste stänga dem ute och börja stå upp för mig själv. Den som faktiskt är jag. Urkärnan i mig. Egentligen VET jag att jag är good enough, förmodligen mer än så (brukar ju vara det när man springer in i den berömda men ack så förhatliga väggen) Jag vet att jag måste börja lyssna på de där orden som folk faktiskt säger till mig, de som talar om på olika sätt att det jag gör är bra, det är ok. JAG är ok.

Jag vet inte hur många gånger raderna från psalmen nedan rullats upp i mitt inre den senaste tiden.

Du vet väl om att du är värdefull

Att du är viktig här och nu

Att du är älskad för din egen skull

För ingen annan är som du…

Jag försöker tänka på dem, för de stämmer så väl. Men det sitter en tagg och en liten djävul på min axel som talar om att det är fel och det har den gjort i 40 års tid. Men nu… nu får det vara slut med det, djävulen ska bort. För jag ÄR värdefull. Jag ÄR viktig här och nu. Jag ÄR älskad för min egen skull och preciss, ingen annan är som Jag. Det är inte för inte som jag sytt min egen tröja och tryckt upp #FUCKJANTE på den. Från och med nu ska jag stå upp för mig själv. Jag ska vara den som är jag även om det känns lite förvirrande.

Oro

Oro, du och jag. Vi är aldrig ensamma om att någon gång känna oro. Alla känner någon form av oro någon gång i livet. Har du tänkt på att oro kan innebära så många olika kontexter? Det kan vara allt från pyttesmå till ordentligt stora saker och det som är pyttelitet i dina ögon kanske inte är det i mina ögon. En gemensam nämnare oro har heter stressor. En stressor är något som triggar kroppens fight or flight respons dvs fly eller fläkta responsen, den som vi ärvt av våra förfäder som levde på stäppen. Vårt sympatiska nervsystem aktiveras och kroppen reagerar som den är designad att reagera när vi utsätts för fara. För det är just det kroppen tror att oro är. En fara för våra liv. Kortisolnivåerna höjs, sockernivån i blodet likaså. Noradrenalinet och adrenalinet börjar pumpas ut i våra celler. Hjärtat pumpar ut blodet snabbare till musklerna, matsmältningen sätts på sparlåga. Syn och hörsel skärps och vi blir på vår vakt. Allt för att vi så snabbt som möjligt ska kunna fly därifrån om faran blir för påtaglig. Allt detta sker på grund av våra egna tankar… och alla reagerar vi olika på oro. För mig sätter det sig i magen på olika sätt. Sedan kryper det under skinnet och jag vet liksom inte vad jag ska göra av med allt. Jag måste röra på mig. Så ett av mina knep för att inte låta oron ”äta upp mig” eller tära på mig helt och hållet är att vara ute och gå. Gärna i skogen eller längs havet. Ett annat knep är att vara snäll och omtänksam om mig själv och krypa ned i ett varmt bad med eteriska oljor eller en eterisk olja i doftspridaren. Andas djupa andetag. Landa. Ett annat sätt för mig är värme. Dricka något varmt långsamt, lyssna på en ljudbok, omsvept i en varm go filt. Eller skriva. Skriva ur mig allt i en anteckningsbok. När jag tänker efter är nog skriva det mest effektiva sättet för mig. Dels får jag ur mig orden och dels får jag sedan syn på saken utifrån ett annat perspektiv. Kanske kommer jag då på och ser ett mönster. Kan jag förändra på något sätt? Kan jag agera annorlunda? Vad i situationen vad det som triggade igång oron?

Hur gör du när du känner oro? Hur tänker du kring ordet oro? Triggar det något hos dig?

Vila

Förra inlägget handlade om sömn. Detta kommer handla om vila. För vila är precis lika viktig som sömn. Det är genom vila och sömn vi får vår återhämtning och hittar ny energi. Vilan är en fantastiskt stresshanterare. Frågan är om du är snäll mot dig själv och lyssnar på din kropp och låter den vila när den behöver det. När vilar du? Hur vilar du?

Vila behöver inte betyda 20 minuter på sängen eller soffan. Vila kan vara att gå iväg och ta 3 djupa andetag en bit från kollegorna. Eller att gå på toaletten och vara i tystnad. Vila kan vara att pausa och göra något helt annat än det du gör för stunden.

Vi som gått in i en utmattning är oftast experter på att ignorera kroppen som skriker åt oss VILA. När vi ignorerat tillräckligt länge gör kroppen det enda vettiga. Den stänger ned och skickar oss rakt in i utmattning. För när du är utmattad krävs en kraftansträgning att ens ta sig upp ur sängen och gå till toaletten. Sug på den… Det är alltså en enorm ansträgning att ens gå på toaletten.

Vad innebär att vila för dig? Har du vilat idag? Har du vilat i veckan?