Inre dialog

Hållbarhet. Vad väcker det ordet hos dig?
Är hållbarhet bara något som vi ska tänka på när vi bygger, konsumerar, tillagar mat etc?

För mig handlar hållbarhet om så mycket. Visst ska vi vara rädda om naturen och våra saker. Vi bör inte köpa bara för köpandets skull, vi bör tänka ett varv till.
MEN hållbarhet i det här fallet handlar om oss själva. Hur tar vi hand om oss själva så att vi lever hållbart. Är ditt liv hållbart idag? Har du energi över till det som du egentligen vill eller har du bara energi till ditt jobb som du egentligen kanske inte trivs med så där super. Visst det är ett jobb, men det är inte alls så som du hade hoppats på. Det är mer slit än frid. Du lever mer för att jobba än att jobba så du kan leva?

Hållbarhet i livet handlar för mig om att äta gott, inte överdriva åt något håll. Sova på regelbunden basis. Ta pauser lite nu och då och inte bara ånga på. (Det är något jag personligen måste öva mig på när jag jobbar med mitt mugglarjobb.) Det handlar om att stanna upp och reflektera. Lyssna på naturen. Leka. Slappna av. Använda mig av eteriska oljor. Yoga. Reiki. Läsa böcker. Utveckla mig själv. Njuta. Sy. Sticka. Virka. Umgås med de jag håller av. Planera. Ha ett schema som visar på när var och hur, det gör att sammanhangen känns begrigpliga och hanterbara. Det gör att allt inte känns övermäktigt. Jag kan landa och jag får helt plötsligt så mycket mer tid över till annat.

Hur ser din inredialog ut? Du vet den där där du pratar med dig själv i dina tankar? Är du snäll mot dig själv? Visar du dig uppskattning? Är du varsam? Eller är du den där hårdaste domaren av alla domare som finns? Talar du om att du inte är good enough? Talar du till dig på samma sätt som du talar till en älskad vän eller ett älskat barn, eller talar du till dig själv som mobbarna som fanns på skolgården och mobbade andra när du var liten? Finns du där och håller om dig själv när det stormar runt dig? Försäkrar du dig själv att det är ok det som sker just nu?

Jag kan bara skriva utifrån mig själv och jag vet med mig att jag behöver på att öva mer än någonsin på att vara snäll mot mig själv. Inte låta mobbarna styra och ställa. Det har de gjort tillräckligt länge. Jag vet att jag måste stänga dem ute och börja stå upp för mig själv. Den som faktiskt är jag. Urkärnan i mig. Egentligen VET jag att jag är good enough, förmodligen mer än så (brukar ju vara det när man springer in i den berömda men ack så förhatliga väggen) Jag vet att jag måste börja lyssna på de där orden som folk faktiskt säger till mig, de som talar om på olika sätt att det jag gör är bra, det är ok. JAG är ok.

Jag vet inte hur många gånger raderna från psalmen nedan rullats upp i mitt inre den senaste tiden.

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du…

Jag försöker tänka på dem, för de stämmer så väl. Men det sitter en tagg och en liten djävul på min axel som talar om att det är fel och det har den gjort i 40 års tid. Men nu… nu får det vara slut med det, djävulen ska bort. För jag ÄR värdefull. Jag ÄR viktig här och nu. Jag ÄR älskad för min egen skull och preciss, ingen annan är som Jag. Det är inte för inte som jag sytt min egen tröja och tryckt upp #FUCKJANTE på den. Från och med nu ska jag stå upp för mig själv. Jag ska vara den som är jag även om det känns lite förvirrande.