återhämtning

Foto av Petr Ganaj pu00e5 Pexels.com

Igår mötte jag ett lejon. Det såg ut så som lejonet på bilden. Det hade snälla ögon och jag kände att det bara vill mig väl så jag blev inte rädd, nej det förvånade mig att jag träffade det. Det kom med ett budskap till mig.

”Min gåva till dig är att vara modig! Var stolt över vem du är, låt världen ta del av din begåvning och din visdom. Ett modigt lejon gömmer sig inte!”

Jag mötte även en uggla och en örn som bägge kom med liknande budskap. Ugglans budskap var ”gör bruk för din egen visdom, min gåva till dig är att föra din visdom vidare, genom till exempel text eller tal” och Örnens budskap ”Dela din visdom med andra! Min gåva till dig är att sprida din visdom!”

Så nu sitter jag här och skriver. Skriver utan att egentligen ha någon plane med det eller tanke. Bara låter orden flöda fritt, fingrarna löpa fritt över tangentbordet och bilda orden själv.

Det här var mitt första möte med kraftdjur men jag hoppas och tror inte det var sista gången. Jag vet ju att det finns energier runt om oss som påverkar oss varje dag och som vi faktiskt inte alltid kan förklara. Det är ändå rätt häftigt.

Jag tappade bort mig själv i augusti och september. Jag tappade mina rutiner som hjälpt mig att vara på banan så att säga. Men nu börjar det ordna upp sig igen. Jag känner att energierna börjar återvända trots att mörkret smyger sig på. Jag har under många år haft en tendens att vid den här tidpunkten alltid känna mig lite nedstämd på grund av bristen av solljus och det har då varit lätt att bara köra på som om inget hänt. Blunda för det så att säga. Det gör jag inte i år. I år stannar jag upp, tillåter mig att återhämta mig. Jag har hittat tillbaka till det som fungerar. Jag planerar veckan utifrån jobb, mat, återhämtning, sömn, kurs, fritid, handla/städa/tvätta, träna. Måndag till söndag 7.00-23.00. Färgpennor. Analogt men även digitalt med telefonens almanacka. Genom att göra detta får jag själv syn på att jag verkligen får fri tid. Jag får återhämtning. Jag tvingar mig till återhämtning. Och det finns gott om utrymme till spontanitet om jag skulle vilja det. Vi planerar veckans middagar för att underlätta. Och jag försöker att vistas ute under förmiddagarna alternativt mitt på dagen. Jag får till min tid för meditation och jag får till tid för att öva healing och jag får tid för min yoga. Herregud, så mycket tid som jag har nu har jag inte haft på evigheter. Det är som en helt ny värld öppnar sig.

Kaoset i huvudet, alla krav jag har på mig själv bara rinner undan. Tack vare att jag varje söndag sätter mig ned och drar upp riktlinjer för veckan. Tänk va! Det är ju fantastiskt.

Jag har tagit viktiga beslut för mig själv som jag tror också bidrar till lugnet. Att gå ned i tid för att kunna satsa på det som är viktigt för mig. Min egen hälsa. För hur det än är har vi livet här och nu och det ska vi göra det bästa av. Jag drömmer stort och vill utvecklas som människa. Jag kan bara inte då jobba och knappt träffa mitt barn känns det som, så det gäller att passa på och umgås och bygga relationen med honom lika väl som jag får återhämtning.

För återhämtningen är så otroligt viktig. Det vet alla som en gång varit inne i den berömda väggen. Vi som varit där vill inte tillbaka. Vi har en större sårbarhet om vi inte får till återhämtning. Men vad innebär återhämtning? Är det att vila hela dagen?

För mig är återhämtning att vila genom att göra roliga saker. Sådant som får mig att känna glädje eller sådant som får mig att använda hjärnan på ett sätt jag inte gör annars. Till exempel genom att lära mig något nytt som att sticka mönstrade vantar. Att slippa känna krav från mig själv eller från utomstående. Att jobba med skapande saker. Att jobba med personlig utveckling. Att lära mig mer om det som naturen ger oss människor i överflöd. Där hittar jag min återhämtning.

Vart hittar du din återhämtning?

Namaste




1a september

Sommaren kom och den gick. Jag har inte missat den som jag upplevde med våren. Men ändå har jag missat tycker jag eftersom hela juli var kall. Nu har ju jag ett annat jobb än detta också och det jobbet har jag förmånen att få vara ute varje dag på. Det är ändå min räddning.

Den här hösten är speciell för mig liksom hela det här året har blivit.

Jag går kurser för min egen skull och jag hoppas att jag så småningom ska kunna sjösätta dem inom kort. Men jag har ingen brådska. Det tar den tid det tar. Det handlar ju om personlig utveckling och hur gärna jag än skulle vilja vara klar i förrgår så måste det ta den tid det tar. Det handlar om att landa i mig själv. Hitta min väg. Lyssna in mig själv.

Idag bjuder universum mig på en helt magisk dag med hög klar luft och solsken. En sådan dag jag bara älskar. Jag ska gå ut och njuta av att känna höstluften smeka min kind. Andas, landa och välkomna hösten.

Semesterlunk

Nu har jag snart haft semester i en vecka. Den inleddes med en yoga-helg ute på Karins ö. Eller ja, i hennes stuga. En fantastisk helg så tillvida att det var många gamla ingrodda surdegar till känslor som kom upp till ytan och fick lämna kroppen. Hela måndagen gick åt att bearbeta det som jag varit med om. Jag sov i 11 timmar oavbrutet. Jag vet inte när det hände senast en fullmånenatt.

Vädret som rått har varit utmärkt för att städa och göra sådana där tråk-måsten så det har tisdagen ägnats åt. Onsdagen var en enda lång väntan på ett paket fullt med nyttigheter jag skulle fått för en vecka sedan. Känslan när paketet kom var näst intill euforisk. Ska bli så spännande att få testa alla produkter framöver.

Jag börjar landa än mer i det som är jag. Saker börjar klarna för mig och jag vågar släppa garden mer och mer. Den här resan jag gör nu är så himla himla häftig.

Jag är så tacksam över alla kontakter jag knutit med ett gäng kvinnor som lyfter och hjälper varandra att nå sina mål och de finns över hela världen. Vi kommer att gå hur långt som helst. Det är så häftigt att se alla dessa som har insett att vi alla vinner på att hjälpa, dela med oss av det vi har och kan istället för att säga; tyvärr det där får du leta upp själv för det fick minsann jag göra. Eller tyvärr, varför ska jag hjälpa dig? (Du kan inte hjälpa mig för jag har nått dit jag strävat eller du verkar inte ha det som jag behöver just i detta nu) Det finns nog en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper och lyfter varandra tror jag. Och jag tror att alla dessa fantastiska kvinnor också har insett det.

Resten av denna vecka kommer ägnas åt det viktigaste jag har i mitt liv. Nämligen först och främst mig själv genom att jag gör min dagliga morgonrutin där jag sätter upp vad dagens göromål är och jag landar en liten, liten stund på yogamattan och lyssnar in vad kroppen behöver just där och då. Sedan ska jag lyssna in min 5åring och hitta på saker som kan passa honom.

Vad gör du resten av veckan?

Namaste!

Foto av Pixabay på Pexels.com