Julen som blev annorlunda

Julen 2020 blev annorlunda för de allra flesta i Sverige tror jag. För mig och familjen blev den definitivt annorlunda. Den tillbringades hemma i Göteborg med bara vi 3 i familjen. Tack och lov var vi alla friska på julafton, solen sken (äntligen) och det var kallare än det varit tidigare. Mitt på dagen mötte vi upp grannarna på gården, tände en liten eld i grillen, drack varm glögg och åt saffranskaka medan barnen lekte. Sedan gick vi in var för sig. Vi kunde ligga i soffan och kolla på Kalles Jul efter julklapparna för barnet hade öppnats innan det var dags för maten. Efter maten öppnade vi vuxna våra julklappar. Det blev med andra ord ungefär som vanligt men ändå annorlunda. Dels var det mycket lugnare, dels var det inte snö. Som 5åringen uttryckte det; men mamma, det brukar ju alltid vara snö på julen. Ja, vi har haft turen att fått snö uppe i norr där vi brukar fira jul med släkten. Men som sagt, 2020 var det inte läge att sätta sig i bilen och åka 120 mil norrut. Resten av ledigheten har spenderats med lite äventyr i närheten. Klädesplaggen har varit antingen pyjamas eller underställ. Vi har hunnit se lite tv ihop och vi har helt enkelt bara tagit det lugnt och försökt återhämta oss. Bara vara. Sådant vi har behövt. Och snön, snön kom på 13dags afton så den kom till jul. Synd bara den försvann i förrgår, lagom till vinterkylan kom. Nu längtar vi efter mer snö så vi kan leka i pulkabackar bland annat.

Det är ditt liv

Jag är hemma med förkylning i dessa pandemitider så jag får helt enkelt inte vara på jobbet även om jag inte känner mig särskilt sjuk just idag utan hade gått till jobbet som vanligt om det inte var för att det är restriktioner som säger att man ska vara hemma vid minsta symptom och eftersom jag har det jobb jag har som kräver att jag är på plats kan jag inte jobba. Jag hoppas ju och tror jag bara har en vanlig förkylning och att jag inte åkt på det som härjar och skoningslöst skördar liv runt om i världen. Just i dag är jag feberfri. Hurra. Det innebär att jag både vågat vara på min yogamatta lite försiktigt men även att jag vågat planera lite för framtiden. Jag har suttit och skrivit flera sidor i mitt collegieblock. Saker som ska upp här på min sida för lansering av företaget jag startade förra veckan. Det känns både spännande och läskigt. Men det är mitt liv och jag har liksom i mer än 20 år tänkt och filurat på och drömt om att en dag ha något litet eget. Så i våras, då kom det till mig. Då kom dagen när drömmar inte längre kunde vänta för att citera Sofia Sivertsdotter.

Livet ja, livet är oförutsägbart och lärorikt. Äntligen har min pollett trillat ned, kalla mig trög om du vill det står för dig i så fall. Bättre sent än aldrig tänker jag. Äntligen har polletten trillat ned att det är ok att känna att jag kan göra och att jag bör göra det jag själv innerst inne vill göra. Om än jag gör det i liten skala. Jag kan liksom inte förneka mig själv det längre. Jag bara måste. Sakta men säkert genom tre utmattningar har livet lärt mig vikten av att lyssna på mig själv. På min själ. Att följa den och hjärtat. Inte det som samhället förväntar sig av mig, inte det familj och vänner förväntar sig av mig. Nej, att följa min egen inre röst och våga stå kvar i det. Att vara autentisk. Att vara ärlig. Att vara sårbar. Att vara jag.
Det är inte lätt det ska gudarna, änglarna och universum veta. Inte på något sätt. Samtidigt som oron kan riva i en, djävlarna från förr sitta på axlarna och ropa högt och ljudligt, Jante hoppar och stampar av ilska för att jag vägrar lyssna så jublar själen och hjärtat. Visst tvivlar jag ibland. På mig själv, då när jag inte lyckas stänga av de ovan nämnda. Men så viftar jag bort dem och då känner jag tilliten till att det här det kommer fungerar, det kommer bli något bra. Det är en sjuhelsikes resa, värre än Valkyria och Helix på Liseberg men samtidigt så spännande och utvecklande.

Ibland bara måste man och det var nu jag behövde.
Vågar du ta kommandot och sköta rodret i ditt liv?
Gör du det du brinner för?
Det som får dig att må bra?
Vågar du gå emot strömmen och följa ditt hjärta?
Vågar du bryta normen?

Namaste!

Vad gör du för att må bra?

Det är en konstig tid vi lever i nu. En världsomspännande pandemi som skördar offer hit och dit. Är smittan luftburen eller är den en så kallad droppsmitta? Ingen tycks veta säkert men många tar det säkra före det osäkra. Inte bara det att folk blir sjuka och dör, de blir arbetslösa också. Eller permitterade. De allra flesta jobbar hemifrån men vi som har samhällsbärande yrke vi måste gå till jobbet. Det debatteras flitigt om små barn smittar eller inte. Det är klart de smittar, men kanske inte i lika stor utsträckning, framförallt så verkar de inte bli så sjuka även om det så klart finns undantag även där.
I skrivande stund råder det hårda restriktioner i mer eller mindre hela världen. Här i Sverige uppmanas vi att endast umgås med familj och helst undvika butiker och restauranger.
Personligen tycker jag det är helt ok och jag skulle absolut inte ha något emot att ha ett jobb jag kunde jobba hemifrån med. Ett jobb på heltid alltså och ett som inbringade avkastning och lön.

Så, hur hanterar Du denna tid för att inte bli helt knäpp? För vi är ju inte mer än människor och människor behöver social interaktion och gärna även fysisk kontakt.

Själv har jag under jag vet inte hur många år drömt om att utbilda mig vidare så jag skulle kunna arbeta med annat åtminstone vid sidan av (jag har ju ett jobb jag faktiskt tycker om för det allra mesta). Under 2018 började jag ÄNTLIGEN förverkliga drömmen. Jag började jobba mer med mig själv. Jag gick yoga-kurser och jag yogade mer frekvent än jag gjort på länge. Jag gick meditationskurs. Jag gick en handledningskurs i coachande förhållningssätt. Jag lärde mig mer om eteriska oljor och hur de kan stötta oss på alla möjliga sätt och vis och det är så häftigt att uppleva.

I början på Mars nämligen den 8 mars blev 5åringen sjuk i feber och hosta, den 10 mars blev jag sjuk i feber med en djävulsk huvudvärk som var värre än migrän på många sätt och vis, sedan kom maghaveri. Den 11 mars vaknade mannen däckad. Varannan dag feber, varannan dag mer eller mindre frisk för min del. Efter några dagar kom en skällande torrhosta och ont längst ned i lungorna. Det var som om någon satt ett skruvstäd runt mig och i övre delen av lungorna hade någon lagt 120 kg tegelsten. Smärta som kom och gick i olika delar av kroppen. Efter ca en vecka stack febern upp i närmare 40grader. Den natten vaknade jag av att jag knappt kunde andas. Jag var tydligen blekgrå och mannen övervägde ringa ambulans. Läkarna är tämligen övertygade om att vi drabbats av viruset men ingen vet säkert eftersom vi inte fick testa oss och antikropptestet som togs 7 månader senare inte påvisat några antikroppar. Nå väl, jag var i alla fall sjuk i 8 veckor. Under dessa 8 veckor processades mycket inom mig. Jag kom fram till olika beslut om framtiden. Att det är dags att ta tag i de där drömmarna och planerna som varit med under 25 års tid. Jag kom hem till mig själv.

Det är bland annat därför denna sida kommit till. Den är en del i de planerna.
Nu finns även ett företag registrerat. Ett företag som riktar in sig på friskvårdstjänster. Det är ju bara synd att det registrerades samma vecks som landet fick strängare restriktioner och vi nu ska undvika varandra. Helgen som var gick jag en massagekurs för att kunna erbjuda en djupt avslappnande, balanserande och stärkande massage med eteriska oljor. Det blir lite svårt att genomföra just nu känns det som. Samma sak känner jag med Reiki. Där har jag ännu inte hunnit gå stegen som gör att jag kan erbjuda reiki på distans men det kommer.

Jag har fått förfrågan om att spela in ett yogapass till en kurs för löpare. Jag kan villigt erkänna att jag har prestationsångest över det. Men ack så hedrande. En riktig utmaning för mig.

Nästa jag vill kunna erbjuda är samtal där jag är den som lyssnar och vågar ställa de där frågorna som inte alltid kanske känns så bekväma för man vet att svaret är det där som man inte riktigt kanske vill ta i just nu men som kanske är nödvändigt för att ett framsteg ska ske, dessa kan vi ju genomföra via olika digitala plattformar eller telefon.

Så, för att jag ska må så bra som möjligt under denna tid jobbar jag med mig själv och min personliga utveckling. Jag fokuserar på att ta tag i mina drömmar och förverkliga dem åtminstone så till vida att de finns vid sidan av även om de inte är min huvudsakliga sysselsättning just nu. Ja, det kanske är dumdristigt att starta upp en verksamhet nu, eller så är det ett genidrag. Det får vi veta först senare. Det enda jag vet är att jag mår bra när jag får göra detta. Även om jag ibland undrar hur jag ska få tiden, energin tryter och jag orkar inte sätta mig ned och strukturera dagarna för att få balansen. Då struntar jag i det och låter bli. Men genom att göra så kommer jag ju inte framåt. Men jag tänker, långsamt leder också framåt. Det största steget är i alla fall taget och det är för mig att registrera det där företaget och börja gå de där kurserna.

Namaste

återhämtning

Foto av Petr Ganaj pu00e5 Pexels.com

Igår mötte jag ett lejon. Det såg ut så som lejonet på bilden. Det hade snälla ögon och jag kände att det bara vill mig väl så jag blev inte rädd, nej det förvånade mig att jag träffade det. Det kom med ett budskap till mig.

”Min gåva till dig är att vara modig! Var stolt över vem du är, låt världen ta del av din begåvning och din visdom. Ett modigt lejon gömmer sig inte!”

Jag mötte även en uggla och en örn som bägge kom med liknande budskap. Ugglans budskap var ”gör bruk för din egen visdom, min gåva till dig är att föra din visdom vidare, genom till exempel text eller tal” och Örnens budskap ”Dela din visdom med andra! Min gåva till dig är att sprida din visdom!”

Så nu sitter jag här och skriver. Skriver utan att egentligen ha någon plane med det eller tanke. Bara låter orden flöda fritt, fingrarna löpa fritt över tangentbordet och bilda orden själv.

Det här var mitt första möte med kraftdjur men jag hoppas och tror inte det var sista gången. Jag vet ju att det finns energier runt om oss som påverkar oss varje dag och som vi faktiskt inte alltid kan förklara. Det är ändå rätt häftigt.

Jag tappade bort mig själv i augusti och september. Jag tappade mina rutiner som hjälpt mig att vara på banan så att säga. Men nu börjar det ordna upp sig igen. Jag känner att energierna börjar återvända trots att mörkret smyger sig på. Jag har under många år haft en tendens att vid den här tidpunkten alltid känna mig lite nedstämd på grund av bristen av solljus och det har då varit lätt att bara köra på som om inget hänt. Blunda för det så att säga. Det gör jag inte i år. I år stannar jag upp, tillåter mig att återhämta mig. Jag har hittat tillbaka till det som fungerar. Jag planerar veckan utifrån jobb, mat, återhämtning, sömn, kurs, fritid, handla/städa/tvätta, träna. Måndag till söndag 7.00-23.00. Färgpennor. Analogt men även digitalt med telefonens almanacka. Genom att göra detta får jag själv syn på att jag verkligen får fri tid. Jag får återhämtning. Jag tvingar mig till återhämtning. Och det finns gott om utrymme till spontanitet om jag skulle vilja det. Vi planerar veckans middagar för att underlätta. Och jag försöker att vistas ute under förmiddagarna alternativt mitt på dagen. Jag får till min tid för meditation och jag får till tid för att öva healing och jag får tid för min yoga. Herregud, så mycket tid som jag har nu har jag inte haft på evigheter. Det är som en helt ny värld öppnar sig.

Kaoset i huvudet, alla krav jag har på mig själv bara rinner undan. Tack vare att jag varje söndag sätter mig ned och drar upp riktlinjer för veckan. Tänk va! Det är ju fantastiskt.

Jag har tagit viktiga beslut för mig själv som jag tror också bidrar till lugnet. Att gå ned i tid för att kunna satsa på det som är viktigt för mig. Min egen hälsa. För hur det än är har vi livet här och nu och det ska vi göra det bästa av. Jag drömmer stort och vill utvecklas som människa. Jag kan bara inte då jobba och knappt träffa mitt barn känns det som, så det gäller att passa på och umgås och bygga relationen med honom lika väl som jag får återhämtning.

För återhämtningen är så otroligt viktig. Det vet alla som en gång varit inne i den berömda väggen. Vi som varit där vill inte tillbaka. Vi har en större sårbarhet om vi inte får till återhämtning. Men vad innebär återhämtning? Är det att vila hela dagen?

För mig är återhämtning att vila genom att göra roliga saker. Sådant som får mig att känna glädje eller sådant som får mig att använda hjärnan på ett sätt jag inte gör annars. Till exempel genom att lära mig något nytt som att sticka mönstrade vantar. Att slippa känna krav från mig själv eller från utomstående. Att jobba med skapande saker. Att jobba med personlig utveckling. Att lära mig mer om det som naturen ger oss människor i överflöd. Där hittar jag min återhämtning.

Vart hittar du din återhämtning?

Namaste




1a september

Sommaren kom och den gick. Jag har inte missat den som jag upplevde med våren. Men ändå har jag missat tycker jag eftersom hela juli var kall. Nu har ju jag ett annat jobb än detta också och det jobbet har jag förmånen att få vara ute varje dag på. Det är ändå min räddning.

Den här hösten är speciell för mig liksom hela det här året har blivit.

Jag går kurser för min egen skull och jag hoppas att jag så småningom ska kunna sjösätta dem inom kort. Men jag har ingen brådska. Det tar den tid det tar. Det handlar ju om personlig utveckling och hur gärna jag än skulle vilja vara klar i förrgår så måste det ta den tid det tar. Det handlar om att landa i mig själv. Hitta min väg. Lyssna in mig själv.

Idag bjuder universum mig på en helt magisk dag med hög klar luft och solsken. En sådan dag jag bara älskar. Jag ska gå ut och njuta av att känna höstluften smeka min kind. Andas, landa och välkomna hösten.

Sista semesterrycket

Vad har vi då gjort under juli månad?

Det har ju inte varit det allra bästa vädret någonstans här i Sverige verkar det som. Eller inte i alla fall de ställena vi tänkte vara på. Så vi har helt enkelt hållit oss hemmavid mest hela tiden. Vi har varit på cykelturer, besökt lekparker, varit i botaniska, i trädgårdsföreningen, åkt en skärgårdstur runt södra skärgården med en fd ångbåt. Vi har varit på Tjörn hos kompisar, vi har badat de dagar vädret har tillåtit. Vi har besökt Varberg och Varbergs fästning. Vi besökte Bohus fästning och testade på pilbågsskytte. Vi har varit i blåbärsskogen och njutit. Vi har även gjort premiär med tält på en helt galen camping i de småländska skogarna. Innan campingen så besökte vi Klåva Gruva denna sommar varmaste dag. Från Shorts till vintermundering. Det var nämligen bara 2 grader varmt i gruvan. Utanför var det 28 grader. På campingen hade vi dagen efter natten i tält en kurs i guldvaskning. Det jag kan konstatera är att det är något meditativt att vaska guld. Det var inte sista gången jag gjorde det.

Det var lite vad familjen gjort. Vad har jag själv gjort?
Jo, jag har tyvärr inte yogat så mycket som jag hade önskat. Jag har däremot desto mer fokuserat på det mer andliga och jag har även påbörjat en Reiki-kurs. Jag har läst och uppdaterat mig på mina kunskaper kring yoga, meditation, änglakort, kristaller och healing. Jag har utmanat mig själv att göra för mig obekväma saker och jag har jobbat extremt mycket med min känslor och det som är jag och jag har nu nått ett stort mål för mig själv.

Jag är otroligt tacksam för stödet jag får från vackra människor i min närhet och bekantskap och jag kan nu vila mer i tillit, kärlek och glädje.

Nu är vi inne i augusti och jag jobbar mot nya mål. Övar på att tänka, ett steg i taget, en sak i taget.

Namaste!

Semesterlunken fortsätter

Vecka 2 passerad. Vi har besökt borgar och ruiner, åkt en tur runt skärgården, åkt ångtåg, lekt i lekparker här hemma och bara varit. Jag har yogat och jag har skrivit. Jag har helt enkelt försökt att ta hand om mig så mycket jag kunnat. Jag har mottagit ett dödsbud, jag har känt, jag har gråtit, jag har känt tacksamhet över det jag har och det jag får uppleva. Jag har sovit i tält och jag har vaskat guld. Jag har badat och jag har skrattat. Jag har jobbat med sådant som är kul och som ger energi. Jag har jobbat med mig själv. Jag har sovit. Jag har njutit. Jag har varit. Jag har umgåtts.
Jag är tacksam. Jag är här och jag är nu.


Namaste!

Semesterlunk

Nu har jag snart haft semester i en vecka. Den inleddes med en yoga-helg ute på Karins ö. Eller ja, i hennes stuga. En fantastisk helg så tillvida att det var många gamla ingrodda surdegar till känslor som kom upp till ytan och fick lämna kroppen. Hela måndagen gick åt att bearbeta det som jag varit med om. Jag sov i 11 timmar oavbrutet. Jag vet inte när det hände senast en fullmånenatt.

Vädret som rått har varit utmärkt för att städa och göra sådana där tråk-måsten så det har tisdagen ägnats åt. Onsdagen var en enda lång väntan på ett paket fullt med nyttigheter jag skulle fått för en vecka sedan. Känslan när paketet kom var näst intill euforisk. Ska bli så spännande att få testa alla produkter framöver.

Jag börjar landa än mer i det som är jag. Saker börjar klarna för mig och jag vågar släppa garden mer och mer. Den här resan jag gör nu är så himla himla häftig.

Jag är så tacksam över alla kontakter jag knutit med ett gäng kvinnor som lyfter och hjälper varandra att nå sina mål och de finns över hela världen. Vi kommer att gå hur långt som helst. Det är så häftigt att se alla dessa som har insett att vi alla vinner på att hjälpa, dela med oss av det vi har och kan istället för att säga; tyvärr det där får du leta upp själv för det fick minsann jag göra. Eller tyvärr, varför ska jag hjälpa dig? (Du kan inte hjälpa mig för jag har nått dit jag strävat eller du verkar inte ha det som jag behöver just i detta nu) Det finns nog en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper och lyfter varandra tror jag. Och jag tror att alla dessa fantastiska kvinnor också har insett det.

Resten av denna vecka kommer ägnas åt det viktigaste jag har i mitt liv. Nämligen först och främst mig själv genom att jag gör min dagliga morgonrutin där jag sätter upp vad dagens göromål är och jag landar en liten, liten stund på yogamattan och lyssnar in vad kroppen behöver just där och då. Sedan ska jag lyssna in min 5åring och hitta på saker som kan passa honom.

Vad gör du resten av veckan?

Namaste!

Foto av Pixabay på Pexels.com

Semester

Idag är det 1 juli. Jag går på semester. Det är efterlängtat. Till helgen ska jag ha en riktig ego-helg. Jag ska på yoga-helg med Karin. Ser så fram emot det. Min kropp och min själ längtar efter det. Jag har haft en liten paus i yogan och fokuserat mer på annat. Jag har under juni månad varit med i en daglig utmaning där jag stretchat mina gränser och klivit ut över min comfort-zone så det skriker om det. Det har varit roligt och det har varit tufft. Det är fortfarande tufft att göra vissa saker, men vad tusan. Det är bara att köra. Puke and Rally som de säger. Utan att glömma bort det här med vila och återhämtning. Det är ju faktiskt det som semester ska ägnas åt, rekreation.

Jag har skapat en ny vana som jag gör varje morgon. En kort kort stund av meditation för att landa och sätta dagens intention. Skriva ned det viktigaste och tacksamhet. Sedan stämmer jag av varje kväll. Det ger mig lugn och ro. Jag hittar fokus och jag kan vara en mer närvarande mamma och partner.
Jag försöker med yoga också men som sagt, det har jag tappat bort de senaste tre veckorna. Dags att återuppta den.

Har du några planer för sommaren? Den annorlunda sommaren som blir.

Namaste

Nu startar en ny Era

Det är den 1 juli 2020. Året som varit galet hittills med en världsomvälvande pandemi som ingen vet något om. Men inget ont som inte har något gott med sig. Pandemin har gett mig tid att landa. Tid att hitta till det som är mig. Tid att låta drömmar förverkligas. Nu hoppar jag rakt ut i det för mig okända men ändå kända.

Jag har genom livet gått igenom inte mindre än 3 stycken sjukskrivningar för utmattning. Man kan tycka att jag borde lärt mig något. Och det har jag. Jag har äntligen förstått att det är det som får min själ och hela mitt väsen att jubla jag ska göra. Men det krävdes alltså en pandemi för att jag skulle landa helt i vad det egentligen är jag vill göra.

Jag har jobbat med mig själv hela våren. Letat efter mitt varför, mitt WHY. Och jag har landat i att det handlar om att jag älskar se människor runt mig växa, må bra på alla plan och stötta dem i den utvecklingen.

Jag har under det senaste året gått yogautbildning, jag har uppdaterat mig i lärande samtal/coahchande/motiverande samtal, jag har hållit i mini-föreläsningar och jag har fördjupat mig i mindfullness.

Det har minst sagt varit ett utvecklande och fantastiskt roligt år och jag ser nu fram emot att se vad detta kommer leda till.

Min förhoppning är att jag nu via denna sida ska kunna hjälpa just dig.
Varmt välkommen hit.

Namaste!