Så för en vecka sedan sägs vi astrologiskt kommit in i en ny 20-årig era där mycket kommer hända och om man ska tro det så är det till det positiva. De senaste veckorna har jag personligen känt att energierna känts tunga och motiga. Trögt liksom, ett motstånd till det mesta. Idag hände det plötsligt något, en helt annan känsla i kroppen. Konstigt nog drog jag även på mig träningskläderna och rev av ett styrkepass här hemma också. Alltså jag bara gjorde det, av mig själv liksom. Det har inte heller hänt på en evighet, långt innan covid gjorde sin entré på denna planet. Kanske smög det sig på redan igår då jag faktiskt äntligen efter nästan ett års uppehåll här hemma tog mig tid att tillbringa en stund på yogamattan? Vem vet. I alla fall, nu en och en halv timme efter träningspasset är det kolsvart ute och jag fick plötsligt hur många idéer som helst på saker jag helt impulsivt skulle kunna sätta igång med, men som jag med mycket stor möda fått stoppa. Istället sitter jag nu och skriver om det. Även om just skriva också är en av idéerna och impuslerna på saker jag skulle vilja göra. Ja, ja, jag kanske inte skriver direkt det jag skulle, men ändå. Jag får lite utlopp för min energi. Den som jag saknat sedan juli då sommarvärme och solsken rådde. Jag skulle inte klassa mig som att jag varit vinterdeppig denna säsong, nej jag har mått bättre än på länge rent psykiskt. Men ändå trött. Mest trött för att så många runt om varit sjuka och även familjen dragits med förkylningar. Det blir väl så efter närmare 3 år med nedtryckta virusar pga social distans osv. Men äntligen alltså. Äntligen ser jag fram emot mer energi, känner hur det börjar spritta i kroppen, idéer som poppar upp som popcorn. Jag kan till och med känna glädje trots att dagen bjudit på ösregn och grått. Jag blir alldeles kållrig och pirrig av bara tanken på solsken och än kollrigare blir jag av tanken på att jag förhoppningsvis om drygt en vecka får stå på skidor i en slalombacke. Våren! Jag är redo.
Namaste!
livingbyerika.com 